Susanne participated in a band competition in Finland 2004. She and her band ended up # 2 after the radio listeners voteing and totaly after the expert jurys votes # 5 of 16 bands. Below a resume in Swedish. At the bottom of this page you'll find 2 songs from the competition.

Stjärnbandet
2004

























































Clas Holm's Orkester


Tävlingslåtarna:

Nu Har Jag Struntat i Nashville
Archie Floyd Bowen
Text: Susanne & Clas Holm


Jag Vill Inte Bli En Jukebox
Elizabeth Axford
Text: Bo Söderholm







Resultat:
Tvåa i finalens telefonomröstning.
Femte plats då juryn sagt sitt.


Nu är det över! Denna "välsignade press" som vi stått under i två dygn på Rowlit-festivalen ! Men ojsan, så kul det var att få vara med! Det blir definitivt ett minne för livet !

Från början var vi 16 band som tävlade om titeln "Stjärnbandet 2004". Efter en massa presentationer och spelningar av våra tävlingslåtar i Radio Vega, fick lyssnarna slutligen genom telefonomröstning avgöra vilka 12 band som skulle gå vidare till semifinalen i Pargas. Det var spännande! Man ville ju inte åka ut redan i första skeedet och när resultatet slutligen kom hade vi gått till semifinal ! Praise The Lord!

Nu blev det att kliva in i nästa fas som handlade om val av låtar, träningar med bandet, inköp av scenkläder, styleing, fotografering osv. Och jag blev inkallad till Radion för att under 3-4 minuter berätta om "Susanne med Clas Holms Orkester", vilket senare skulle användas som inslag i ett program där vi skulle bli närmare presenterade. Vi hade i detta skede kommit så långt med min nya CD-inspelning att vi kunde släppa en promotionskiva med två låtar, vilket orsakade ytterligare en del besök vid radiorna.

Eftersom jag har ett jobb där jag är borta hemifrån två veckor varje månad blev det jätte intensivt så snart jag infann mej på hemmaplan. Vi jobbade ofta med inspelningen av CD:n i studion och layouten av konvolutet till sena nätter då allt måste vara klart i juli månad.

Så blev det äntligen dags att åka till semifinalen på Rowlit-festivalen i Pargas. Jättekul. Vi övade med bandet in i det sista...åkte hem och sov några timmar...och sen var det bara att kliva upp halv sex på morgonen och dra iväg.. Vi skulle nämligen soundchecka redan klockan ett på dagen. En lottdragning hade gett oss startnummer 10 vilket betydde att vi skulle spela först kl. 22.30 på kvällen. Denna plan höll dock inte streck, så vi hamnade tidigare upp på scenen än det var tänkt. Men det gjorde ju ingenting..
Denna kväll var det en jury, som bestod av 6 personer, som skulle bestämma vilka 6 av banden som skulle gå vidare till finalen. Vi hade tidigare under kvällen fått träffa juryn vid ett informationsmöte på backstagen och en av jurymedlemmarna gjorde vid det tillfället även en kort personlig intervju på engelska med samtliga av artisterna.( Tur att man bott i USA !)

Sen efter en lång väntan blev det dags att inta scenen. Vi spelade 4 låtar och hela showen satt som en "smäck"! Allting bara fungerade! Ljudet var toppen, publiken var toppen, och vi kände alla att vi fick ett bra gig. Men det var ingen garanti för att vi skulle gå vidare ...! Många av banden är rysligt bra och enligt mina beräkningar var det inte alls sagt att vi skulle klara oss till final. På väg ner från stagen möttes jag av ett filmteam som ville ha någon typ av kommentar...men jag kommer knappt ihåg vad jag sa, för adrenalinet rusade i kroppen, eller vad det nu var...? Jag försökte intala mej själv att det går som det går. Fast visst pirrade det i magen! Och värre skulle det bli !

När resultaten slutligen kom räknades band efter band upp och till sist var det bara ett band kvar..! Jag räknade ut att det måste vara nåt av de etablerade dansbanden som ännu inte hade nämnts, så jag sa åt min man att; -Dit for det! Lika bra att vi sticker ! Men så säger programledaren att sista bandet börjar på "S" ! Ahaa ! Jag börjar ju på "S", men säkert gör någon annan det också ?! ...San Marino ?!!! - Nej men dom är ju redan i final! Hjärnan slog sej in på "snabbskanning" vilket i sin tur gav en "black out"! Fy, vilka jobbiga sekunder ! Benen kändes som spagetti !
Så säger dom till slut; -" Susanne med Clas Holms Orkester" ! Wauw !!! Juuubel !!! Vi gick till final !!!

Nästa dag skulle jag infinna mej vid backstagen kl. 11.00 för direktsändning i radion. Sen vid två tiden åkte jag ut med ett filmteam från Finlands Svenska Television till Pargas Ridstall och de filmade ett inslag med mej som kommer att sändas i augusti. Det var jättekul ! Jag gillar att stå inför TV-kameror och ger hellre TV-intervjuer än radiointervjuer om jag skulle få välja...fast visst är jag glad och tacksam för all mediaexponering jag kan få !

Så blev det till sist dags för finalen... Juryn bestod denna kväll av 8 personer + att radiolyssnarna också skulle få säga sin mening genom att telefonrösta. Vi skulle upp på stagen kl. 23.05. Sist av alla! Men jag tyckte att det var bättre än om jag hade varit först.

Tyvärr var ljudet på scenen inte det bästa, man hörde knappt steelguitarren t.ex. och det kändes ibland som att jag inte visste vad jag höll på med...Det var bara att köra på och hålla masken...men publiken var underbar och nedanför scenen stod fotografer och tog bilder och TV:n filmade och under en av låtarna dök en från filmteamet in på scenen iklädd steadycam-kamera och filmade närbilder.

Sen när det hela var över och jag skulle ner från stagen blev det ännu en gång intervju i direktsändning i radion...och efter det skulle jag och posera inför en fotograf, som tog en massa bilder av mej... och sen efter några minuter skulle alla artisterna upp på scenen igen för att ta emot slutresultatet. Ja, det var fullt pådrag, men oj så roligt..!

Först presenterades radiorösterna och vi hamnade efter San Marino på andra plats. Men när juryn sen sade sitt hamnade vi slutligen på 5:te plats. Vann gjorde Daniella Franzell från Pargas.

Men vi är så nöjda och glada i alla fall! Det har varit fantastiskt roligt och vi har träffat en massa nya människor och fått många nya vänner. Och jag har som artist fått en enorm mediaexponering och en massa nya fans ! Det var många, för mej helt obekanta människor, som kom fram till mej under tävlingen och sa att de håller på vårt band.

Sådant värmer då man är och tävlar på en plats där man inte känner så värst många. God Bless You all !

Tack alla ni som röstat på oss i tävlingen !

Susanne